Det var rätt roligt idag. På bussen satt jag och filosoferade när en man sätter sig bredvid mig. Det blev sådär konstigt awkward som det brukar bli ibland, man sitter liksom tyst bredvid varandra i tjugo minuter. Varför egentligen säger man ingenting? Men samtidigt orkar man inte. Svenskare kan det inte bli. 
Men så hör jag radion där Joan Osborne sjunger "What if god was one of us, just a stranger on the bus". Det var bara för passande och började småflina för mig själv.

Påtal om gud och all religonssnack är denna rätt passande också :) Alkisar kan vara rätt roliga ibland. Men då menar jag ibland!

Pendeltåget Märsta-Södertälje, Stockholm

En alkis ~55 sitter och pratar med tre målare ~20.
Alkisen: Är du protestant?
Målare 1: Vad fan är det?
Alkisen: En sådan där som protesterar mot att Jesus hängde på korset.
Målare 1: Jaha, nä det är jag inte.
Alkisen: Vad tror du på då?
Målare 1: Ingenting.
Alkisen: Då är du ateist.
Målare 1: Ja.
Alkisen: Bra! Det är bäst att hålla sig utanför den där religionsskiten.
Målare 1: Ja för fan.
Alkisen: Ja de bara bråkar och håller på.
Målare 1: Ja.
Alkisen: Slänger handgranater på varandra. Och ekollon.